Flera direktiv på en spång

På en smal spång i ett rikkärr på norra Gotland står en rad vattendelegater och lyssnar uppmärksamt. Solen värmer och luften känns lite fuktig av vattnet som sakta dunstar från markens starrtuvor. Guiderna Anneli Jonstrup och Anna-Lena Fritz från länsstyrelsen Gotland pekar och berättar. Det är kalktuff och märgelsten. Gräsull som vajar. Små orkidéer och liljor som vi annars lätt hade gått förbi. Och tallar, förvridna, knotiga. En del förvandlade till silverskimrande skelett som en påminnelse om sommartorkan 2018.

Det är studiebesök i samband med att Vattendelegationen i Södra Östersjöns vattendistrikt har möte i Visby. Vattendelegationen fördjupar sin kunskap om olika krav som behöver uppfyllas i skyddade områden. Kallgateburg är en del av södra Sveriges största rikkärrskomplex och utpekat som ett Natura 2000-område. Det är dessutom ett exempel på ett område med konkurrens om vatten. Det är inte bara kärrets rara arter som behöver grundvattnet som sipprar ut här. Det ska också räcka till samhällets dricksvatten, till djurgårdar och industri. Och för att kunna bryta kalksten behöver vattnet pumpas undan.

Situationen kan också beskrivas som att tre EU-direktiv behöver samsas. Det är vattendirektivet, Natura 2000-direktiven och dricksvattendirektivet som alla på lite olika sätt pekar på att här finns det stora värden att bevara, på en gång. Viktiga diskussioner på en spång!